Anna och Isak

Jag känner mig smått deppig. Som om ingen förstår mig. Ingen bryr sig.
Vill bara lägga mig i ett mörkt rum och dra nåt gammal över mig.

Jag håller nån stark och tapper fasad utåt på jobbte fast jag egentligen inte har någon ork att vara där. Jag borde ligga hemma och vila upp mig. Jag sitter där hela dagarna, får ont i ryggen och kollapsar så fort jag kommer innanför dörren hemma. Blä. Fast jag får ju skylla mig själv. Om jag inte hade
varit så förbannat snål hade jag nog slutat redan. Eller jobbat min sista dag i morgon..

Nu måste jag lägga mig en stund. Ryggen värker och bebis lever loppan!